FREDDIE MERCURY
Hade tänkt skriva en text om min stora hjälte inom musik - Freddie Mercury, efter att ha läst slut hans bok (som jag fick av min älskade flicka). Tänkte dock bara gå igenom vem personen är lite enkelt i fråga innan jag går in på mer detaljerade saker om Freddies liv som en av sin tids absolut största - om inte största - artisterna.
Freddie föddes 1946 som Farrokh Bulsara på ön Zanzibar i Tanzania, Afrika, men skickades till Indien för att gå i skola redan som liten. Efter flera års pluggande kom Freddie till London på 1960-talet och visade stort intresse för konst och musik. 1971 grundade han tillsammans med trummisen Roger Taylor och gitarristen Brian May bandet Queen, som fick sitt stora internationella genombrott 1975 med den tidlösa rockoperan "Bohemian Rhapsody". Efter detta fortsatte Queen på samma nivå under hela sin aktiva karriär. Bland bandets stora hits hittar vi de två tidlösa "We Are the Champions" och "We Will Rock You" från 1977, "Don't Stop Me Now" från 1978, "Crazy Little Thing Called Love" från 1979, "Another One Bites the Dust" 1980, "Under Pressure" med David Bowie 1981, "I Want To Break Free" och "Radio GaGa" från 1984, "A Kind Of Magic" 1986, "I Want It All" 1989 samt "The Show Must Go On" från 1991. Freddie skrev de flesta av låtarna, även om alla bandets fyra medlemmar skrev flera hits var.
Freddie är främst uppmärksammad för sin otroliga röst, för sitt vilda liv, för sina på publiken inflytelserika scennärvaro, för sin bisexualitet, och varför inte sin mustasch?
Freddie dog, som många säkert redan vet, av AIDS 1991 efter flera års sjukdom.
________________________________________________________________________________________
Freddie var som ung en väldigt speciell kille. När han bodde hos sina föräldrar i Afrika, trivdes han bäst bland kvinnorna i huset. Freddie växte upp med kvinnor. Eftersom det var så ont om bra skolor vid Afrikas östkust, skickades Freddie som 8-åring upp till en släkting i Indien, där han började studera på en sträng internatskola. Han träffade sina föräldrar mycket sällan. När han sedan kom till England började han att studera på en konstskola. Freddie hade också lärt sig spela piano i Indien, och han ansågs vara mycket, mycket begåvad.
Freddie gick ofta ut med kompisar. Han pratade mycket sällan om sitt förflutna, och många av hans vänner kände inte ens till varifrån han kom. Det var ingenting han ville prata om. Freddies personlighet var minst sagt barnslig. Hans humör kunde förändras drastiskt på bara ett ögonblick, men han var ändå alltid snäll och hängiven. Till exemple skämdes han så mycket över sitt överbett och tänder, att varje gång han skrattade, höll han för munnen.
Freddie blev vän med en kille vid namn Tim Staffell. Tim Staffell spelade i sitt band Smile tillsammans med Brian May och Roger Taylor, två läkarstudenter. Freddie var ett stort fan av Smile, och var ofta med på genrep och konserter på olika klubbar, och kom alltid med kritik och ideér på vad bandet kunnat göra bättre. Bandets medlemmar gillade honom starkt. Tim tröttnade dock på uteblivna framgångar, och hade dessutom börjat ändra musikstil. Freddie fick nu kliva upp som sångare. Ingen hade hört honom sjunga förut, men bandet var eniga - han skulle ersätta Tim!
Freddies allra första singel - Liar
Det var knappast någon tvekan om att Freddie var homosexuell, eller i alla fall bisexuell. Hans tajta balettkläder, hans sätt att prata (han tillade folk nästan alltid med "älskling") och hans sätt att uppföra sig på. Det var ingen av hans vänner som förvånades över att Freddie döpte bandet till "Queen" (efter en hel del diskussioner med de övriga bandmedlemmarna). Men att säga att Freddie var gay är helt fel. Fredies första riktiga förhållande var med en tjej vid namn Mary Austin. Mary var mycket viktig för Freddie. Hon hade en stark personlighet som orkade med den envisa och humörväxlande Freddie, och Freddie verkligen älskade henne. Men mot slutet av deras förhållande, märkte dock Mary att något var fel. Mary frågade och Freddie svarade att han nog istället ville vara homosexuell. Han släppte aldrig taget om Mary, och de var mycket nära vänner ända tills Freddies död, 20 år senare nästan.
1973 släppte Queen sitt första album - QUEEN, vilket dock fick mycket kritik. Världen var helt enkelt inte redo för Queens helt nya musikstil, men långa instrumentala partier, flerstämmig sång och hetsiga rythmsvängningar. Inte heller var musikvärlden redo på Freddies scenkläder - ofta mycket tajta balettdräkter. QUEEN II kom ut 1974, och Freddie's "Seven Seas of Ryhe" fick viss framgång. Men på nästa album - "Sheer Heart Attack" från samma år, slog de igenom i England med Freddies "Killer Queen". Men det skulle dröja ytterligare ett år - tills 1975 när singeln "Bohemian Rhapsody" kom ut.
Bohemian Rhapsody är mer än bara en låt. Bohemian Rhapsody är ett konststycke för sig.
Låten inleds med acapella-sång av Taylor, May och såklart Freddie, innan den sakta övergår till Freddies solosång och skickliga pianospel med John Deacons elbas i bakgrunden. Så småningon kommer trummor och gitarr in och allt eftersom Freddies sång stiger i intensitet (han sjunger om hur han mördat en man, och nu har fördärvat sitt liv) går låten över till ett av tidernas bästa gitarrsolon av Brian May.
Plötsligt byter låten helt stil och vi får en banbrytande opera, som aldrig någonsin återupprepats. Helt plötsligt har operan övergått till heavy metal innan låten sakta går ner i varv och avslutas med "Anyway the wind blows".
I slutet av Januari 1976 hade singeln sålts i över en miljon exemplar, och är Storbritanniens tredje bäst sålda singel någonsin. Låten var tillbaka på förstaplatsen i ytterligare fem veckor 1991 efter Freddies död.
Dock var media fortfarande tvärt emot Queen, och VÄGRADE att erkänna det "bögiga" fjollbandet med den där utländska fjollan i ballettdräkt. Den stora musiktidningen Rolling Stone rankade Bohemian Rhapsody först på 263:e plats som bästa Queen-låt, trots att de flesta rankingar över hela världen har med låten i topp fem...
Nu när Freddie hade fått sitt enorma genombrott, levde han rockstjärnalivet fullt ut. Efter albumen "A Day At the Races" 1976, där hans mästerverk "Somebody to Love" finns med, "News of the Words" 1977, där han skrev "We Are the Champions", "Jazz" 1978, där hans "Don't Stop Me Now" finns och 1980 års "The Game" med "Crazy Little Thing Called Love" var nu Freddie en av, kanske tom världens, största rockstjärna. Men han levde ett hårt liv. Han gick på fler och fler gayklubbar, han tog kokain, han söp, han festade hårt, och han hade sex med vad som helst, hur som helst och när som helst... Han brände pengar som mycket få och hade flera katastrofala förhållanden med olika män.
Efter albumet "Hot Space" 1982, som inte blev någon stor succé, trodde kritikerna att Queen skulle upplösas. Bandet höll till i München vid den här tiden för att slippa de stränga skatterna i England. För Freddie var det fest sju dagar i veckan. Han sov på dagarna och festade på nätterna. Här fanns det gott om gayklubbar och strippbarer och Freddie njöt. Men de andra bandmedlemmarna hade nu familjer, och Freddie blev mycket svår att arbeta med. Freddie hade också en mycket nära kvinnlig sexpartner - skådisen Barbara Valentin. Barbara var precis som Freddie - fyllde upp hela rummet med sin identitet när hon anlände. Freddie älskade henne, och hon älskade Freddie, och de båda älskade att ha gruppsex. Freddie hade flera förhållanden samtidigt och levde rockstjärnalivet fullt ut.
I början av 1980-talet kom sjukdomen - AIDS. Freddie brydde sig först inte mycket om denna sjukdom, som tog livet av allt fler unga homosexuella män, men 1983 blev Freddie allt oftare sjuk och började få blåa märken i hyn, som Barbara skickligt sminkade bort. Freddie var övertygad om att han hade fått AIDS. Han och Barbara slutade ha sex, ja, Freddie slutade ha sex över huvud taget från och med under slutet på 1980-talet. Han talade dock aldrig öppet om det. Han visste att Barbara visste, och Barbara visste att han visste. Barbara berättade om en kväll när de gick ut och Freddie skar sig. När hon försökte plåstra om honom knuffade han bryskt iväg henne och skrek åt henne att låta bli...
1984 släppte Queen albumet "The Works" där bland annat låten "Radio GAGA" och "I Want to Break Free" finns med. Videon till den sistnämnda blev mycket uppmärksammad. Bandet klädde sig i kvinnokläder och Freddie ålade runt i tajta dräkter tillsammans med ett gäng gymnaster. Sexigt... I USA ratades videon, och till och med förbjuds i vissa delstater. Typiskt amerikanare.. Därmed sjönk bandets populäritet i USA och Queen rankades där från och med nu som ett fjolligt brittiskt bögband.
1985 ägde Live Aid-festivalen på Wembley rum. Bob Geldofs otroliga livekonsert som samlade artister som U2, Adam Ant, Led Zeppelin, David Bowie och Paul McCarthney och många, många fler - användes för att stödja Afrika, och samtliga artister spelade helt gratis! Freddie stal showen tillsammans med Queen, inget snack om saken. Freddie var helt i sitt esse, och bandet spelade flera av sina hits till tusentals hysteriska fans. Freddie var en otrolig liveartist och hade förmågan att verkligen kunna kommunicera med pubiken. Tusentals fans sträckte upp händerna i luften och klappade till Radio GAGA. För övrigt var det just från denna låten som Lady GAGA, en stor Freddie Mercury-fantast, hämtade sitt artisnamn från. Året efter tournerade Queen igen efter att ha släppt albumet "A KInd of Magic" 1986. De gjorde ett jublad framträdande i Ungern bakom järnridån, och Freddie sjöng en vacker ungersk folksång. Deras långa framträdande på Wembley i London var lika otroligt och Freddie gick i slutet av konserten runt i kungakrona och mantel. Ingen visste att detta skulle bli deras sista konsert.
1987 fick Freddie diagnosen AIDS. Han ville dock att bandet skulle fortsätta spela, och han vägrade att gå ut med det i media. Bandet slutade dock tournera, vilket ledde till att media trodde bandet hade splittrats och det blev skandal efter skandal. Freddie startade också en solokarriär nu som toppades av "Living on My Own", en discodänga. Han sjöng även opera med operadivan Mosterrat Cabbalé som Freddie verkligen älskade. Hon var precis lika fåfäng och förnäm som han själv var. Deras mest kända låt ihop blev "Barcelona", som det var tänkt att de två skulle framföra vid OS-cermonin i Barcelona 1992. Så blev det inte. 1989 kom Queens album "The Miracle ut".
1991 kom deras sista album ut - Innuendo. En mycket, mycket sjuk Freddie tar nu i från djupet av sitt hjärta och sjunger de hjärtkrossande "The Show Must Go On" och "These Are the Days of Our Lives", mycket vackra och kraftfulla låtar, som båda blev stora hits. Freddie blev sjukare och sjukare, svagare och svagare och var nästan alltid förkyld eller hade feber. Den 23 November 1991 gick Freddie ut till media och erkände till slut att han var sjuk. Dagen efter, förmiddagen den 24 November 1991, dog han av hostanfall i lunginflamation, som en bieffekt av AIDS. Han var en av de allra första artisterna som dog av den förödande sjukdomen. Vid detta laget hade redan ett hundratal av Freddies vänner dött av sjukdomen.
1992 hölls en minneskonsert till hans ära, där artister som Elton John, Annie Lennox, David Bowie, Guns N Roses, Metallica och George Michael uppträdde, bara för att nämna några. Ämnet var främst Freddies låtar.
1995 släppte Queen-medlemmerna ett sista album "Made In Heaven" med låtar som aldrig riktigt hann bli klara.
Freddie hade en av tidernas bredast vocal-range (från den ljusaste tonen till den mörkaste) och kunde uppnå falsett-toner UTAN att gå upp i falsett, vilket han är unik med. Freddie hade ett enormt ego och fyllde rummet han gick in i med sin väldiga personlighet, men innerst inne var han en känslig och barnslig liten typ. Freddie har skrivit fler hitlåtar än någon annan artist genom tiderna, och Queens album "Greatest Hits" är det bäst säljande albumet någonsin. Ytterst få artister har försökt imitera honom eller gjort cover på deras låtar, och det är nog bäst så. Freddies bortgång var minst lika stor när den inträffade som för MJ eller Elvis.
"I dont want to be a star - I want to be a LEGEND"
Freddie 1974.
Freddie 1974.
R.I.P Freddie
*5/9 1945 + 24/11 1991
#24
NO 24TH; SEX ON FIRE
I sjuan var jag med i skolans rockgrupp och vi framförde tillsammans Kings of Leon:s "Use Somebody", en mycket bra låt enlight mig som jag vill ranka blan de allra bästa låtarna från 2000-talet. Ett alternativ var dock bandets andra berömda låt; "Sex on Fire", som vår musiklärare inte tyckte att vi skulle ha på grund av dess sexuella text...
Aja, så här i efterhand har jag återupptäckt låten och jag ÄLSKAR den! Ett rent och snyggt gitarriff och en tydlig markering mellan vers om refräng, samt ett ös som genomborrar hela låten. Jag är inte mycket för modern musik överlag, men jag måste säga att det finns ett par band som än i dag är riktigt bra. Green Day är ett, Foo Fighters ett annat och Kings of Leon ett tredje.
ACKORD OCH TEXT FÖR HELA LÅTEN!
Intro: E C#m
E Lay where you're laying Don't make a sound C#m I know they're watching They're watching E All the commotion the killing of pain C#m Has people talking Talking
E You C#m A Your sex is on fire
E The dark of the alley The break of the day C#m Ahead while I'm driving I'm driving E Soft lips are open Them knuckles are pale C#m Feels like you're dying A You're dying E You C#m A Your sex is on fire E And so C#m A Were the words to transpire E Hot as a fever Rattling bones C#m I could just taste it Taste it
E But it's not forever But it's just tonight C#m Oh we're still the greatest The greatest The greatest E You C#m A Your sex is on fire E You C#m Your sex is on fire E And so C#m A Were the words to transpire E And You C#m A Your sex is on fire E And so C#m A E Were the words to transpire
TIDERNAS 20 BÄSTA LÅTAR
Eftersom jag tappade bort min lista över de bästa filmsekvenserna, tar jag igen det med en lista över de 25 bästa låtarna som någonsin skrivits. En varje dag, så om 25 dagar vet ni vilken låt som är tidernas absolut bästa!
ENJOY :)
25TH; WORKING CLASS HERO
Working Class Hero är en väldigt deppig och ironisk låt. Den skrevs 1970 av John Lennon och var där med på hans första soloablum "John Lennon & Plastic Ono Band". Låtens text är mycket, mycket vass och Lennon sjunger bland annat "keep you doubt with religion, and sex, and TV" och flera andra mycket ironiska rader.
Working Class Hero är en väldigt deppig och ironisk låt. Den skrevs 1970 av John Lennon och var där med på hans första soloablum "John Lennon & Plastic Ono Band". Låtens text är mycket, mycket vass och Lennon sjunger bland annat "keep you doubt with religion, and sex, and TV" och flera andra mycket ironiska rader.
Låten blev aldrig någon listtoppare, vilket också beror på att den kontroversiella låten blev bannad från flera listor på grund av dess användande av orden "fucking"... CENSUR... -.-
2010 gjorde Green Day en populär variant på låten, med tillagda elgitarrer och trummor. Samtidigt som de har gjort om låten till en äkta hårdrocksballad, har de på ett bra sätt lyckats bibehålla Lennons legacy. I låtens sista textrad sjunger Lennon i orginalet "If you want to be a hero than just follow me". I Green Days cover har man behållit denna raden för att hedra en av tidernas största legender, som ju så tragiskt nog blev skjuten utanför sitt hem i NYC av ett avundsjukt fan. Dessutom är Lennons ansikte avbildats på deras skivomslag.
ACKORD (John Lennon's)
Am G Am As soon as you're born they make you feel small G Am By giving you no time instead of it all G Am Till the pain is so big you feel nothing at all Am (D) G Am A working class hero is something to be Am (D) G Am A working class hero is something to be
VILKEN TYCKER NI ÄR BÄST?
