Vi fick som uppgift att försöka se filmen "Du Levande" på psykologilektionen i skolan, så det gjorde jag.

Filmtitel: Du Levande

År: 2007

Regissör: Roy Andersson

Genre: Drama, komedi.

Du levande har ingen intrig alls. Den handlar om olika människor i vårt samhälle och hur vi förhåller oss till varandra. Här finns samhällets alla olika sorters människor.
* Hårdrocksparet där frun är uppgiven och alkoholiserad och vill bara ha en motorcykel.
* Ungdomstjejen som har blivit kär i en rockartist som inte ringde tillbaka som han sa.

* Psykiatikern som har tröttnat på att lyssna på gnälliga kunder och skriver ut piller, så starka som möjligt.
* Arbetaren som drömt att han hamnade i elektriska stolen.

* Den sorgsna musikgruppen som spelar banjo, trumpet, bastuba och militärtrumma.
Och många, många fler.

 

 

Allt är uppbyggt i studio förutom ett par scener i en kyrka och scenografin är i toppklass. Allting är grått och trist och färgerna är noggrannt utvalda, liksom detaljer och lokaler. Det ser helt enkelt ut som på de flesta tråkiga arbetsplatser i Sverige och det finns inte en enda riktigt lycklig scen. 

 

 

Denna filmen må skilja sig helt från vad som räknas som en bra film, och därför går den inte att vare sig kategorisera eller betygsätta. Men en sak är säker: Den lämnade många frågetecken efter sig och för mig som ungdom ger den en skrämmande blick över vart man kan komma att sluta.

 

SLUTBETYG (filmen är mycket svår att bedöma eftersom den helt enkelt inte kan jämföras med andra normala filmer)

REGI……………8

MANUS………...7

SKÅDESPEL…..6

MUSIK…………6

SCENOGRAFI.. 10

 

TOTALT………37/50